Vet inte hur jag ska börja det här inlägget.

En gång i mitt liv har jag älskat att skriva, att skriva noveller och berättelser, artiklar.. Ja vad det nu kan vara.
Jag älskar att måla upp en bild för läsaren men här i bloggen har jag inte gjort det. Vill inte skriva om hur vackert det är när fåglarna kvittrar eller om hur mysigt det är att höra regnet smattra mot fönsterbläcket.
Bloggen är tråkigt, den har ingen personlighet. Dag in och dag ut är det samma vardag, samma träningar på kvällarna. Ni vet redan hur mitt liv ser ut, det är så inrutat.
Kanske dags att personifiera bloggen lite, inte mycket, men bara lite. Så att det blir lite mer liv här.

Och GUD vad mycket tankar som snurrar runt i mitt huvud, kan knappt somna om kvällarna. Mestadels är det wordfeud ord som fuckar upp mitt huvud men nu den senaste tiden har det blivit så mycket mer.
Jobb, fotbollen, kärlek, vänskap, boende osv osv.

Missförstå mig inte, älskar att bo med Emma, mina vänner är dom bästa, fotbollen är mitt liv, jobbet är underbart.
Men det är ändå något som gnager inom mig som är svårt att sätta ord på.

Usch vilket personligt och deppigt inlägg det här blev, men det är mest funderingar och inget ni behöver ta på för stort allvar. Men vad ska man ha bloggen till om man inte kan skriva av sig?

Puss o Kram!