Trot eller ej men jag orkade faktiskt åka in till stan igår för att heja på pappa. Mötte upp mamma och dom andra sen gick vi och satte oss på röde orm typ exakt vid midnattsloppets målgång i väntan på att pappa skulle springa förbi.

Eliten sprang milen på 30 minuter, helt stört snabbt.
Pappa sprang lite långsammare, på ca 52 min men för att inte alls ha tränat speciellt mycket under sommaren, ont i knät och starta i den sista startgruppen där man måste sicksacka mellan pensionärer och andra inte lika bra tränade för att springa en så lång sträcka så var det en bra tid tycker jag!

Och vilket arrangermang det var runt loppet! Man blev sjukt taggad när man gick längst gatorna. Musiken dunkade och DJ:s, arrangörer och publik peppade på löparna något enormt. Gatorna var smockade av människor som kollade. Jag blev väldigt sugen på att springa, och vem vet, nästa år kanske jag ställer upp. Ska bara få med mig Emma också ;)

 

Sarah