Det där med att prata i sömnen kan vara galet roligt, jag har i och för sig aldrig hört någon prata i sömnen förutom min egen lillebror. Däremot så har jag själv vaknat av att jag pratat i sömnen. Inatt var en sån natt, bara det att Emma låg vaken brevid mig och hörde allt så hon undra ju vad jag höll på med. Och det är inte första gången det händer, haha.

Inatt prata jag om någon gubbe som ramla omkull..? Det sjuka är att jag kommer ihåg allt vi pratar om efteråt även fast jag inte är i 100% vaket tillstånd. Sen när Emma frågade vad jag prata om så sa jag igen att gubben ramla omkull, i det här skedet är jag alltså inte vaken men för ändå en konversation med Emma. Sen började jag snacka om att jag inte visste om gubben ramlat i verkligheten eller om jag drömt det.

Det sägs ju att drömmar ska spegla något som hänt i verkligheten, härom veckan såg jag en gubbe blåsa omkull men varför kommer drömmen så sent, kanske har tagit såhär långt tid för mig att behandla de "traumat", vad vet jag :p

En sak är säker och det är att jag gärna skulle vilja höra allt jag säger under nätterna för nu känns det som om jag bara pratar i sömnen när jag sover hos Emma, men jag kanske gillar att prata med henne och vill ta vara på alla möjliga pratstunder, även när jag inte är vaken..

Lite småsjukt är det trots allt vad kroppen har för sig när man inte är vid fullt medvetande.

Nu ska jag gå och väcka Emma, hon gick visst och la sig på soffan under natten märkte jag när jag vakna tidigt imorse. Hoppas ni sovi gott!

Sarah