När jag kör bil så har jag en tendens att kolla på människorna jag kör om eller kolla på dom som kör om mig och vissa kan ju ta det så fel. Men igår gick inget fel, nu ska ni får höra en lite smålustig historia..

Jag kommer från Kista och kör om en mindre lastbil, självklart kollar jag vem som kör, som vanligt.
Det roliga är att han kollar tillbaka och möter min blick och ler ett litet snett leende. Snabbt som attan kollar jag bort och sätter blicken på rödlysena som vi precis stannat vid. Killen kan jag säga er såg väääldigt bra ut och det blev en väldigt pinsam situation av det hela när han står precis brevid mig, jag kan lova er att han satt och skratta för sig själv. Vi följs åt hela motorvägen bort till barkarby, jag kör ifrån honom ett par hundra meter men jag har hela tiden ögonen i sidospeglarna för att se vart han tar vägen. Jag svängde av och han försvann.. tråkigt tänkte jag.

När jag kommer till korsningen precis efter avfarten från motorvägen så blev det att jag stod där lite för länge, luckorna kom och fösvann, medvetet kan jag säga er, jag ville verkligen veta vart han tog vägen. Efter ett tag ser jag honom igen och han kommer körandes på samma väg som jag och ska svänga dit jag ska. Genom rondellen följs vi åt och vid nästa rödlyse tar han återigen samma väg som jag. Nu började jag fundera på om han följde efter mig på allvar eller om det bara råkade vara så att vi skulle åt samma håll.

Vi åker in i samma industriområde men när jag ska svänga så vågar (?) han inte följa efter längre.. Eller så skulle han väl längre bort och egentligen så var det inte så att han följde efter mig som jag trodde.. Men jag fick en liten känsla av att vi klickade där, haha. Det var i alla fall en rolig resa till företaget, jag fick något fint att kolla på i sidospegeln nästan hela vägen och det är inte alla som har den turen!

Nästa gång ska jag blinka med varningsblinken så han förstår att jag gillar det jag ser..

Tror ni att man skulle kunna träffa någon på det viset? Kanske finns folk som redan träffats så?

När barnen frågar "Hur träffades ni?"
"Vi träffades i en bilkö"

Ganska coolt att våga göra något sånt, men varför inte? Man har ju egentligen inget att förlora.