Solen sken som aldrig tidigare denna morgon och daggen låg som ett vattentäcke över gräset och tyngde ner alla grässtrån som försökte komma åt solen en sista gång.

Morgonens solsken och kylan gjorde mig genast mycket piggare när jag gick mot bussen.
Kanske dags att ta fram vinterjackan snart? För riktigt kallt var det, nästan så det kom rök ur munnen.. haha :P

Dagen bestod endast av en träning som var som dom brukar. Killarna är alltid lika inställda på att dom ska klara av att gå förbi den här motståndaren själv och göra det där målet på egen hand. Ibland lyckas dom, men 8 av 10 gånger så blir dom av med bollen och någon annan får ta skitjobbet hem (läs vi tjejer som annars inte får röra bollen)
Nej nu ska vi inte vara såna, det är inte alltid så, ibland får man faktiskt en pass och kan till och med få ta ett skott :)

När jag var påväg hem från bussen och går förbi vår lekpark i området så hör jag barnskratt och jag kollar automatiskt ner och får se massa barn och några dagmammor. Det får mig att tänka tillbaka på när jag själv var så liten och gick som dagbarn hos min farmor. Alla roliga saker vi gjorde, saknar det om jag ska vara ärlig.
Det fanns inga bekymmer, inget skitsnack & lögner, inga måsten och man var helt problemfri, tog dagen som den kom och levde efter det. Alla minnena som kommer upp gör mig glad och får mig att glömma vardagen ett tag och dom får mig att gå därifrån med ett leende på läpparna.

Nu när man är äldre är nästan allt tvärtom, man måste hela tiden tänka på vad man säger så att saker och ting inte kommer ut och man måste vara noggran med vem man säger det till, folk tror inte på en när man egentligen talar sanning osv.
Om man inte hälsar på någon en dag så är man plötsligt inte den personen som han/hon lärde känna.
Säger ju det, bara problem.

Saker och ting var så mycket lättare förr...